En sak i taget

Ibland vill hjärnan koka över. Som när man behöver prestera på jobbet samtidigt som man får ett sms från förskolepersonalen att ens femåring hamnat i bråk med en klasskompis och man uppmanas att ta ett snack med barnet under kvällen där man talar om vikten att inte kalla varandra för fula saker. I sådana stunder är det svårt att hålla tankeverksamheten kvar på jobbet. Istället vill tankarna flyga iväg till barnet. Vad har hänt? Vad säger barnet? Tänk om barnet har svårt att fungera socialt? Tänk om detta är ett stort problem? Tänk om problemet kvarstår till högstadiet?

 

Allt som rör barnen slår undan fotfästet för mig och det är så enkelt att sluta tänka logiskt och rationellt. Har ni några tips på hur man kan stanna kvar i nuet, och ta en sak i taget, så får ni gärna delge det. Det jag gör, eller i alla fall försöker göra, i sådana situationer är att:

 

  • Tänka logiskt. Alla barn hamnar i konflikter någon gång under uppväxten. Det är normalt.
  • Om jag verkligen är orolig. Återkoppla till fö Vad var det egentligen som hände?
  • Om jag misstänker ett problem mellan flera barn. Prata med de andra barnens föräldrar. Det är troligtvis lika mån om att lösa situationen som jag är.
  • Om jag inte är särskilt orolig. Försök att koppla bort och prata med barnet när ni båda kommit hem. Det finns ändå inget att göra just nu. Gör ett bra jobb, det finns tid att ta detta senare. Att barnet hunnit få en stund för eftertanke behöver inte vara fel. När känslorna har lagt sig är det lättare för barnet att komma på vad hon eller han själv kunnat göra annorlunda.

 

Att kvinnor kan klara flera saker samtidigt är jag övertygad om. Visst kan man det, men jag tror inte man mår bra av det i längden. (Även om det är svårt ibland att låta bli). Bättre att göra en sak i taget och att vara fullständigt närvarande. På jobbet – fokusera på jobbet, och på fotbollsträningen /  konståkningen eller vilken aktivitet era barn än föredrar, lyft blicken från mobilen och ge all uppmärksamhet till barnet.